Jag har nu varit mer eller mindre politiskt engagerad sedan valet 2006. Det var då jag valde att sätta mig in i vad alla partier faktiskt stod för, och att dessutom ta ställning för vilket parti som jag kände kunde representera mina åsikter bäst och därmed bli medlem.
2006 var integrationsfrågorna på tapeten. Folkpartiet mer eller mindre ägde frågan i debatterna, och Lars Leijonborg hade 4 år tidigare gjort ett succéval med kravet på svenska för medborgarskap, ett förslag som var en av de största anledningarna att valresultatet landade på 13,3%, bara knappa 2% mindre än vad Moderaterna då hade. Det var alltså redan här tydligt vilken frågor om faktiskt var viktig för många, men som inte togs på särskilt stort allvar av partierna.
I valet 2006 gick Folkpartiet bakåt igen och landade på 7,5%. Moderaterna växte däremot till 26,2%. En slutsats om att missnöjda moderatväljare valde Folkpartiet 2002, för att sedan återgå 2006 då de märkte att Folkpartiet ändå inte kunde åstadkomma någonting utan istället "valde" att ställa sig utanför maktens korridorer trots succévalet 2002 som därmed var mer eller mindre meningslöst. Missnöjet med förd politik var däremot inte slut i och med detta.
Här började istället Sverigedemokraterna att vinna mark. Med en vältalig partiledare har de växt explosionsartat de senaste valen, och tagit väljare från mer eller mindre alla partier, men kanske främst från Moderaterna nu på slutet som återigen tappat mark pga att de inte haft en politik på integrations/migrationsområdet som deras väljare anser vara tillräckligt bra. Denna tendens har alltså varit tydlig länge, men ändå inte tagits på allvar.
Tyvärr så har detta fortsatt vidare till dags dato. Det är inte förrän nu som utspel i rätt riktning kommer från olika Allianspartier i första hand. Tyvärr måste jag säga, att det lutar åt alldeles för lite och alldeles alldeles för sent. Dessutom kom decemberöverenskommelsen, vilken sticker i ögonen på de allra flesta då demokratin de facto faktiskt sätts ur spel, och en minoritet kan styra över en majoritet av svenska folkets röster. En katastrofal överenskommelse om tanken är att man vill lyckas vinna tillbaka röster från Sverigedemokraterna.
Som det ser ut i dagsläget har nu Sverigedemokraterna börjat locka väljare som tidigare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på dem, mycket pga dessa frågor, men även för att de kommer med enkla förklaringar på svåra problem, något som går hem ute i valstugorna. Jag förutspådde redan efter förra valet att Sd kommer fortsätta öka och i valet 2018 landa kring 20%, en åsikt som jag inte er någon anledning till att justera för tillfället. Det kan faktiskt sluta så illa, beroende på vilka åskter man har naturligtvis, att Sd snart kommer vara Sveriges största parti.
De etablerade partierna har fortsatt att motarbeta väljarna, och därmed minskar också stödet fullt logiskt. Kd har nu tagit ställning för att bli ett tydligare högerparti och var också först med utspel i frågor om tidigare bara Sd vågade göra. Det är ju så dags nu när dessa väljare redan har hamnat hos Sd. Kd kommer framöver få kriga om de missnöjda gammelmoderater som ännu inte lämnat för Sd, och kanske kanske kan lyckas få en marginell andel av de väljare som flytt till Sd att komma tillbaka, även om decemberöverenskommelsen gör att även det kan bli svårt. Eftersom dessa utspel kommer så sent riskerar Kd att hamna i facket onödigt parti, särskilt som nu dessa frågor lyfts av andra partier.
Också Folkpartiet har hamnat i detta fack. Fråga efter fråga går att jämföra med Moderaterna som tagit ett hopp åt vänster. Skolfrågan är inte lika förknippad med Fp längre, mer än att de får skyllen för att resultaten av alla reformer lyser med sin frånvaro ännu så länge. M har mer eller mindre samma skolpolitik, och inte ens ett förstatligande av skolan känns längre som främmande att kunna få igenom hos M. Detta är ju dessutom en fråga om också Sd driver, och där finns alltså inte mycket att hämta vad väljer väljarsympatier. Kärnkraftsfrågan är de inte heller ensam om. Försvaret skulle kunna bli en viktig fråga men vinner inga val i dagsläget. Feminismfrågorna ägs av vänstern där detta anses vara viktigare. Risken är därmed stor att Fp förlorat kampen om många viktiga röster eftersom de agerat för sent. Ett steg mer till höger gör att de lika gärna kan gå ihop med M. Till vänster finns redan C som bättre har lyckats profilera sig och vinna förtroende i frågor som inte så många andra driver. Lägg därutöver till att Fp:s förnyelsearbete sker med samma gamla ledning som resulterat i sjunkande siffror i varje val, så är det inte särkilt svårt att se varthän det lutar...
Jag börjar mer och mer luta mig mot åsikten att det bästa vore om Fp och Kd gick ihop med M och bildade ett nytt eget högerparti, samt låta C ta hand om mitten utanför den konstellationen. Annars rikerar vi att alla dessa röster hamnar på partier som inte ens når 4% spärren framöver. vilket kommer gynna den rödgröna röran och Sd ännu mer. Tyvärr är risken stor att just detta kommer ske i valet 2018. Vi börjar helt enkelt få för många onödiga partier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar